Det mesta av det offentliga man hör och läser i media här i Laos får en att häpna och behöver ifrågasättas.
Ta t ex de nyligen avslutade statsbesöken av premiärministrarna från de två kamratländerna Nordkorea, Kim Yong Il och Burma, Thein Sein
Nordkorea fick efter sin provsprängning bannor av omvärlden utom från Laos. Den Laotiska regeringen gratulerade till de storslagna tekniska framstegen som sprängningen innebar.
Ledaren Kim Jong Il hyllas som en hjälte som vågar ”stå upp” mot USA.
Burma behandlas som den granne man är och det återspeglar sig tydligt i Laotiska medier som överhuvudtaget inte har rapporterat om oroligheterna i landet.
Vid premiärministern Thein Sein besök här i Laos var det mest kultur och gränshandel som man talade om. Det blev en hel del festande också…
När det handlar om Nordkorea så kan det vara intressant att konstatera att det är världens enda Näkrokrati. Kim Il Sung blev efter sin död upphöjd till ”evig president”. Efter ”den evige ledarens” död meddelades från huvudstaden Pyongyang hur stenarna var blöta av tårar som trängde fram ur deras inre. Fåglar flög på rygg över landet för dom var så sorgsna och träden fällde alla sina löv av sorg…
Hur folket reagerade är det lite rapporterat om. Den officiella versionen är naturligtvis att alla var förkrossade.
I och med Kim Il Sung är ständig ledare av landet så är det så att í praktiken saknar Nordkorea formell statschef.
Därför har makten delats på ett nytt sätt. De uppgifter som traditionellt faller på statschefen gör av premiärministern Kim Yong Nam, medan ordföranden för nationella försvarskommissionen, Kim Il Sungs son Kim Jong Il, ses som landets ledare.
Kan kanske vara ett intressant samtalsämne under middagen, Näckrokratier vi minns…