För några dagar sedan var det en svensk delegation från UD & Sida på besök här i Laos.
Det för att få idéer och råd om hur den såkallade utfasningen av det svenska biståndet ska genomföras.
Deras egen uppfattning av besöket är att det var bra, konkret och givande med många förstående kommentarer från den laotiska sidan.
Jag tänker inte kommentera deras besök med mer än med ett; - Jaså…
Det jag tycker är intressant är att besökarna inte tycks förstå undertonen i de laotiska kommentarerna.
Jag satt tillsammans med en av mina laotiska kollegor och pratade om hur reaktionen kommer att bli från laotsikt håll när Sverige helt har lämnat Laos om 4-5 år.
Han sa: – Det är naturligt för oss att inte visa hur sårade vi är. Över trettio år av bistånd och samarbete betyder oerhört mycket för landet och vore det inte för den svenska närvaron här så skulle vi inte ha utvecklats som land på det sätt vi har gjort.
Han sa också något som jag tycker är så typiskt för när två kulturer möts och där den ena inte förstår vad den andra tänker.
-Vi har varit vänner i många år, vi har litat på att Sverige skulle stötta oss i många år till, men nu har en av våra bästa vänner svikit oss. Vi visar det inte idag, för det skulle vara att tappa ansiktet, men i framtiden kommer vi minnas vem av våra vänner som högg oss i ryggen.
Poängen är att Laos, hur betydelselös partner landet än må vara idag, i framtiden kan överraska med att t.ex. rösta emot Sverige i FN, välja att köpa mobilnät från Nokia istället för Ericsson, välja ett Kinesiskt företag för uppdraget att bygga nya vattenkraftverk istället för företag med svenskintressen. Listan kan göras lång på tänkbara konsekvenser, nästan lika lång som laotserna kan vara långsinta.
Undrar om regeringen överhuvudtaget tänkte i dom banorna när man tog beslutet att dra in biståndet till ett antal länder runt om i världen. Troligen tänkte man bara ur det kortsiktiga perspektivet typ en mandatperiod eller två.
Tanken var nog så här; – De närmsta 15 åren eller så kommer Laos, Sri Lanka, Filippinerna, Nicaragua, Botswana, Angola m.fl. inte vara något att räkna med så dom styrker vi från listan.
Bättre då att satsa för fullt i Kambodja, som redan är ett av de biståndstätaste länderna i Asien, dom kan behöva mer stöd nu när turismen ökar och landet envisas med att inte använda sin egen valuta Riel utan bara US Dollar.
Om vi stöttar dom så kan svenska turister få bättre vägar att åka på och en svag valuta att handla med så det blir billigt.
Dessutom så kommer säkert en del av pengarna att hamna i fel fickor, men vad gör det. Då kan vi starta ett långvarigt projekt mot korruption. Att det svenska Goodwillvärdet, i de länder som nu drabbas, har starkt devalverats är ingen överdrift, det kommer Sverige troligen att märka om några år. Men då är det en ny mandatperiod i Sverige och då troligen med en annan regering än Alliansen…
För övrigt kan jag hålla med om att vissa av länderna som nu kommer att mista sitt bistånd inte ska ha mer pengar, det är bra nu. Men valet att på olika sätt ge utökat bistånd till Irak, Kuba, Zimbabwe för att nämna några, känns så där…
