Feg Svensk utrikes- och biståndspolitik leder till otydliga signaler

 

När den svenska regeringen beslutade att stryka ett antal länder från listan över biståndstagare var Laos ett av de länder som hamnade utanför listan. Efter över 30 år av bistånd så ska nu Sveriges bistånd till Laos avslutas 2011. Det finns många åsikter om det, men nu är det som det är.

Det typiskt svenska i beslutet att avsluta samarbetet är att man inte gör det snabbt och tydligt nog så att man skickar en skarp signal till de laotiska ledarna att utvecklingen inom områden som mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och fattigdomsbekämpning inte går tillräckligt snabbt och i tillfredställande utsträckning.

Istället gav den svenska regeringen i uppdrag till Sida att ta fram en utfasningsstrategi, något som Sida har gjort och nu arbetar efter. Den innebär i korthet att Sverige blir kvar i Laos fram till 2011 för att avsluta alla pågående biståndsprojekt i lugn och ro. Hur jävla typiskt svensk är inte det? Precis som att säga: – Jag vill göra slut, men vi kan väl fortsätt vara vänner?!

 

 

Beslutet att dra ut på processen är fegt och speglar den konflikträdsla som är så tydlig inom svensk utrikespolitik. Ett snabbt avslut hade kunna vara realistiskt genomförbart eftersom de flesta projekten i alla fall skulle ha avslutats under 2009. Ambassaden skulle man ha stängt någon vecka efter att beslutet kom och inte som nu omvandlat till ett sektionskontor. Sidas närvaro kunde fortsatt 2009 ut med några handläggare som kunde ha koll på att projekten avslutas enligt gällande kontrakt och inte som det nu beskrivs på kontorets hemsida; ”Sektionskontorets huvuduppgift är att hantera Sida-biståndet till Laos, så att utvecklingssamarbetet på ett ansvarsfullt sätt kan vara avvecklat vid slutet av 2011″.  Det projekt som kommer att fortsätta fram till 2011 skulle mycket väl kunnat rapportera till ambassaden i Bangkok.

Nu sitter Sida på plats i Laos i en s.k. ”Lame Duck” situation. Vad än Sida säger under perioden kommer att tas med en axelryckning från den Laotiska sidan eftersom de vet att Sverige kommer att vara borta som direkt biståndsgivare inom några år och då finns det ingen anledning att lyssna speciellt noga på vad den före detta ”bästisen” säger. Jag har tidigare skrivit om hur mina Laotiska kollegor och vänner känner för beslutet att Sverige drar sig ur Laos.

Att beslutet att dra sig ur som biståndsgivare är totalt nytt för Sverige märks också i att Sida helt saknar erfarenhet, metoder och planer på hur man gör när man avslutar samarbeten. Något man nu får lära sig ”on-the-job”.

Nu jobbar de flesta svenska biståndsprojekten i Laos själva på att hitta nya finansiärer som kan bidra med pengar för att ta över eller driva vidare de projekt som pågår. Det kommer att innebära att den ”goodwill” som projekten skulle kunnat betyda för Sverige nu kommer att gå till någon annan. Jag lovar att om några år kommer de Laotiska ledarna inte bry sig skit om Sida eller Sverige för då har det kommit någon annan som kan ”mata” dem med bistånd.